Bergfink

Fringilla montifringilla

Bergfink (Hona)
Foto: Hans-Gösta Pettersson

Om sommaren är hanens huvud, bakhals, vingar och främre delen av ryggen svarta. Strupen, bröstet och skulderfjädrarna är rostgula. Honans huvud och nacken är askgrå, strupen och bröstet rostgula med grå anstrykning. De övriga undre kroppsdelarna är ljusgrå. Hanens svarta huvud är i vinterdräkten gråspräckligt. Bergfinken ruggar inte fram sin sommardräkt, utan det är vinterskruden som slits ner. Ju närmare tiden kommer för häckning ju mer har den slitit fram sin praktdräkt, så när bergfinken återkommer till sina häckningskvarter på våren, är den äldre vinterdräkten helt nersliten. Bästa fältkännetecknet i alla dräkter är den vita övergumpen, väl synlig när den flyger, men det orangebruna bröstet och vingknogarna är också typiska. Båda könen blir ungefär 16 cm långa.

Bergfinken häckar allmänt i norrlands björkskogar, men kan under vintern ses rasta under sina sträck, ofta i stora flockar. Flytten söderut går under september till november och till häckningsplatserna i norr i februari till april.

Bergfinken är en bobyggare som bygger både i barr- och lövträd,
främst björk.

Bergfink (Hane, sommar)
Foto: Okänd

Födan består i huvudsak av frön, bär och annat växtmaterial. Under vintern håller den gärna till i bokskogar, där den äter bokollon. På senvåren och under sommaren ingår insektslarver till stor del i födan.


Bergfink (Sång, inspelning av Niels Krabbe):

Bergfink (Lockläte, inspelning av Sander Bot):

Varför låter och sjunger fåglarna


Läs mer om Bergfinken på SOF:s hemsida.






Bergfink (Hane, vinter)
Foto: Gert Ellström