Större hackspett (Hane)
Större hackspett

Mindre hackspett (Hane)
Mindre hackspett

Vitryggig hackspett (Hane)
Vitryggig hackspett

Gråspett (Hane)
Gråspett

Gröngöling (Hane)
Gröngöling

Spillkråka (Hane)
Spillkråka

Tretåig hackspett (Hane)
Tretåig hackspett

Göktyta (Hane)
Göktyta

Hackspettar

Ordning Piciformes, familj Picidae

Det finns över 380 olika arter av hackspettar fördelade över större delen av jorden där det finns skog. Hackspettar lever huvudsakligen på vedborrande insekter och deras larver. Maten mejslas fram med den för hackspettarna unika näbb- och tungkonstruktionen. Näbbarna är raka och kraftiga och används för att hacka ut bohål i träd och för födosök. Tungan är mycket lång (se bild) och löper, under huden, runt hela hjärnskålen (se nedan). I spetsen finns en förhårdning.











Näbben används också för vårens trumningar, som utgör hackspettarnas revirhävdning. Trumningarna utförs på delar av träd, torrgrenar, torrakor och telestoplar mm som har goda möjligheter att förstärka ljudet, så att det hörs så bra och långt som möjligt. När hackspettens näbb träffar trädstammen utsätts hjärnan för över tusen G-krafter (vältränade stridspiloter kan klara upp till tio G-krafter). För att klara detta har hackspettar flera stötdämpande system runt hjärnan. Hackspettens hjärna är tätt inpackad i ett halvmjukt, svampartat ben i skallen och den omges också av speciella muskler som snabbt drar ihop sig vid varje hack och hjälper till att ta upp smällen. Hackspetten blundar automatiskt vid varje slag för att hålla ögonen på plats. De är också noga med att hacka precis rakt, för att inte utsätta hjärna för rotationskrafter, som hackspetten inte kan parera.

Hackspettar har starka, krökta klor, som tillsammans med den stödjande stjärten används vid klättring.

Flykten är, för alla arter utom spillkråkan, bågformad; från lägsta punkten på en båge slår fågel några snabba slag och når toppen av bågen, där dras vingarna in och den spolformade fågeln dalar ner mot lägsta punkten.












Med undantag för göktytan, mejslar alla landets hackspettarter ut sina bon i träd, vanligen ett nytt hål varje år. Göktytan är också den enda av våra hackspettar som är en flyttfågel.

De hackspettarter som finns i sverige är göktyta, gröngöling, gråspett, spillkråka, tretåig hackspett samt de sk brokspettarna (med inslag av rött, vitt och svart i fjäderdräkten) mindre-, större- och vitryggig hackspett. De svenska mellanspetten dog ut under tidigt 1980-tal

Alla åtta arter av hackspettar förekommer i Dalsalnd, även om vitryggig och tretåig hackspett samt gråspett är relativt ovanliga.

Till startsidan