Nötskrika

Garrulus glandarius

Nötskrika
Foto: Marie Gillander Maries bilder


Nötskrikan har en iögonfallande färgning och går inte att förväxla med någon annan naturligt förekommande fågel i Sverige. Kroppen är i huvudsak rödgrå eller beigeröd. Den har vit- och svartspräcklig hjässa. Vingarnas yttre delar är svarta. Längre in mot kroppen har de vita, azurblå med svarta streck, respektive beigeröda fält. Vingarna är korta och trubbiga, den svarta stjärten lång och avrundad, fjäderbeklädnaden yvig och silkeslen och huvudet har en tofs. Kroppslängden uppgår till 32-37 cm.

Födan är blandad och består av ekollon, insekter, smågnagare, fågelägg och daggmaskar. Den tycker också om bär och om man inte plockar sina hallon, kan man istället få se och höra Nötskrikan skria av förtjusning i hallonbuskarna.

Nötskrikan är en försiktig fågel, vilket märks då den hälsar på vid fågelborden där den uppträder spänt och snabbt tar till flykten.

Nötskrikan förekommer i alla typer av skog, men trivs bäst i äldre blandskog, framför allt med inslag av ek. Detta eftersom ekollon är en viktig vinterföda. Nötskrikan förekommer allmänt upp till södra Lappland och södra Norrbotten, men antalet individer minskar norrut. Boet är beläget på några meters höjd intill stammen i en gran.

Nötskrikan har många olika och varierade läten, så som högljuda skränanden, melodisk sång med drillar och härmningar av andra fåglars läten, t.ex. ormvråk, duvhök, domherre, sädgås och tofsvipa.


Nötskrika (Sång och lockläte, inspelning av Vladimir Arkhipov):

Nötskrika (Lockläte, inspelning av Patrik Åberg):

Nötskrika (Larmläte, inspelning av Stuart Fisher):

Varför låter och sjunger fåglarna

Läs mer om nötskrikan på Wikipedia och påSOF:s hemsida.