Pilfink

Passer montanus

Pilfink
Foto: Göran Ljunggren Till Göran Ljunggrens bilder

Pilfinken har en kastanjebrun hjässa och nacke, och en svart fläck på den vita kinden. Den svarta fläcken är det lättaste sättet att skilja den från Gråsparven. På ovansidan är pilfinken fläckig i rödbrunt, svart och grått. När vingen är ihopslagen bildar de mellersta vingtäckarnas spetsar ett vitt så kallat vingband. Hakan, strupen och området mellan näbben och strupen är svarta. Näbben är konisk och ganska grov.

Pilfinken är vanlig i södra och mellersta delarna av Sverige och blir ovnligare norrut. Den är vanlig i parker och trädgårdar i städer och samhällen. Den är dock inte lika hårt knuten till människan som Gråsparven, men bildar ibland flockar med denna. Den häckar under tegelpannor, i holkar och trädhål.

Pilfinken är i huvudsak en frö- och sädätande fågel, som födosöker på marken i flock, ofta tillsammans med gråsparvar och finkar. Den äter gärna frön från nejlikväxter och mållor, och utspilld säd samt insekter och spindlar. Den besöker gärna fågelborden.

På en del platser ses pilfinken som ett skadedjur, som förstör spannmål mm. I Kina försökte Mao att minska pilfinkens skadegörelse på spannmål genom att mobilisera tre miljoner människor och ett stort antal fågelskrämmor för att jaga pilfinkarna tills de dog av utmattning. Skadorna uppskattades då till 4,5 kg spannmål per fågel och år. I början verkade kampanjen gå bra, men man hade inte räknat in effekten av att fåglar också äter gräshoppor och andra insekter, med resultatet att skördarna minskade. Detta förvärrade den hungersnöd som ledde till att 30 miljoner människor dog av svält mellan 1959 och 1961. Pilfinkens konsumtion av insekter har lett till att den numera används i jordbruk för att kontrollera skadedjur på fruktträd.


Pilfink (Sång, inspelning av Sander Bot):

Pilfink (Lockläte, inspelning av Ante Strand):

Pilfink (Flock, inspelning av Patrik Åberg):

Varför låter och sjunger fåglarna

Läs mer om Pilfinken på Wikipedia och på SOF:s hemsida.