Svartmes

Parus ater

Svartmes
Foto: Anne-Christine Wiberg

Svartmesen är med sina 11 cm den minsta av landets mesfåglar. Den är lätt att känna igen på det svart-vita huvudet med haklapp samt en tydlig vit fläck i nacken. Den har två tvärgående vita vingband, som skiljer den från entita och talltita. Könen är mycket svåra att skilja från varandra med blotta ögat.

Svartmesen är en fågel som är anpassad till att leva i ren granskog där ihåliga träd är ovanliga. I motsats till de andra mesarna bygger den därför ofta sitt bo i håligheter i marken eller i murkna stubbar.Den är dock inte så nogräknad när det gäller val av
boplats, utan kan även hittas häcka i stenmurar och sårkhål i marken. Svartmesen trivs bäst i gammal granskog och då denna biotop blir allt ovanligare har också svartmesen minskat i antal.

Svartmesen söker efter föda högt upp och längst ut på grenarna i barrträd, där den i huvudsak äter granfrön, men även insekter och spindlar. Den lägger upp vinterförråd av frön i barkspringor och mellan barr. Vintertid kan den ses sparsamt vid fågelbord och den är då påfallande orädd i sitt uppträdande.

Svartmes
Foto: Leif Carlberg

Under denna årstid följer den gärna med andra mesfåglar i sk meståg.

Läs mer om Svartmesen på SOF:s hemsida.

Svartmesens sång påminner om en talgoxes men är snabbare.

Svartmes (Sång, inspelning av Patrik Åberg):

Svartmes (Lockläte, inspelning av Patrik Åberg):

Varför låter och sjunger fåglarna